ytterbymorsa

Ja, det är jag faktiskt. På riktigt. Så fort jag börjar rensa, städa eller så, så börjar jag nysa som en tok, det kliar i halsen och näsa och ögon rinner. Ja, jag förstår att det inte är själva rensningen jag är allergisk mot, utan dammet. Men det är så himla tråkigt....  Att städa kan jag ju skippa, för det gör ju min namne åt oss. men när jag är på röj och renshumör är det faktskt jobbigt att börja nysa och snora och klia i halsen. Så där så man har lust att köra ner en toaborste (ren) i halsen och skrubba. Och nte är jag så smart att jag kommer ihåg att ta en allergitablett innan jag ska rensa liksom...

Idag är det garderober. Min är rensad och klar, Ellens blev klar precis, sedan är det de stora tjejernas. De säger att de inte har några kläder, men garderoben är då full, så vi får nog rensa bort lite så vi ser vad som blr kvar. För ellens del blev det strumpor, strumpbyxor, långbyxor och långärmat som ska inhandlas. Hon har dagt iväg på längden igen. Gissar att Louises kommer bli tom som vanligt, medans Tildas förblir full. Hon växer på längden men nte på bredden, så hon har ju ännu kläder i 128, inte långbyxor, men kjolar och sånt. Fast jag brukar försöka ta bort det även om det passar och sälja av. Hon vill ju oxå ha nya kläder....

Lilla toan börjar bli klar. Tanken var att bl färdig med den redan för mer än en vecka sedan, men så blev det alltså inte. Nu är det ett varv till med penseln på listerna och så elementet kvar. Sedan ska en spegel och förvaringshylla inköpas. Sedan är den klar! Så om en månad räknar jag med att den invigs...;)

I vårat lilla kompakta hus är det svårt, väldgt svårt med förvaring. Igår fick jag ett utbrott, då allt ligger huller om buller och ingen gör nånting åt det. Tänker främst på barnen.... De stövlar in, hoppar ur skorna, slänger jackan och väskan och hjälmen på första bästa plats. Inte där de ska vara iaf. Soffkuddarna ligger mer på golvet än i soffan och äppelskruttar växer på vardagsrumsbordet. Nu ska jag köpa krokar till skolväskorna och hjälmarna. IKEA here I come:) Soffkuddarna kan jag inte kroka fast, så nu ligger de överst på en hylla i garderoben. Min hjärna klarar inte kaos, inte just nu iaf. Tanken är att de när jag plockar fram kuddarna och fltarna ska förstå att jag vill att de ligger i soffan, iaf. när de går från soffan. VI får se.

Krokar var det ja, och helst några små korgar av nåt slag för deras småsaker som nycklar, telefoner, vantar eller så. Korgar till våra hyllor oxå, de har gått sönder.

Så fortsätter jag mitt organisera i kaoset idag alltså!



OBS bilden ovan har inget med texten att göra. Bara så ni vet.

Jag tror jag egentligen är en höstmänniska. Men jag vill vara en vår och sommartyp, jag älskar våren! Jag älskar värmen, och jag älskar solen. Men de årstiderna gör mig ändå stressad. Jag vill hinna så mycket, så jag gör ingenting typ. Sen får jag ångest när sommaren börjar ta slut, för allt jag ville göra men inte gjort. När jag så acepterat att hösten är här, känns det så skönt. Ett lugn infinner sig, och jag mår bra. Jag börjar strukturera, planera, rensa och det gör mig gott. Hösten ÄR här nu. Tycker jag, även om dagarna är soliga och varma än. Kvällarna är kyliga och fuktiga. När jag går min lilla kaninrunda på kvällen är det stövlar som gäller i gräset. Det känns friskt.
Jag har rensat i hallen, ska bara inhandla några krokar så ska allt vara på sin plats. ja, nya korgar oxå. Jag har rensat i garderoben i hallen oxå. Jag har piffat upp veckotavlan i hallen med pictogrambilder, och limmat magneter på klänyporna som trillat av. Där hänger barnens schema bla. Jag har rensat genom alla lådor med höst och vinterkläder, så jag vet vilka saker som ska köpas. Har oxå börjat inköpen, men där tar det stopp. Måste ha med barn för provning numera och det tar längre tid än när jag gör det helt själv.

Men denna höst känns ändå inte så fridfull som den brukar. Jag går här med en ständig klump i magen. Eller två för den delen. En klump för älskade mommo. Jag fattar det inte än, men när jag ser mg själv kliva in i deras hus kommer tårarna. Hon kommer inte vara där....:( Den andra klumpen är såklart för bästa moffa. Samma sak där, jag får ont i magen av att tänka på honom, ensam där i huset. Dom ska ju vara där båda två! För alltid. Eller iaf. ska dom försvinna därifrån samtidigt. En ska inte bli kvar själv. De har ju varit tillsammans i en evighet typ.

Solen skiner idag. Jag har lämnat mina 3 skolbarn, gått en powerwalk runda och sedan suttit här en stund. Nu ska jag upp och måla lite lister i lilla rosa toan.

I det här huset, där mitt ute i lilla byn, där har jag tillbrngat så många somrar, vintrar, vårar och höstar. Där bland de underbaraste männskor på jorden. De som gjorde allt för oss. Från början var det jag och min bror. Jag minns än hur vi bråkade om vem som skulle sova  mitten i deras säng. Jag minns tom. den bruna pottan som hon alltid tog in i sovrummet, så jag skulle slippa gå så långt på natten. Herre gud, jag kan inte ha varit gammal då? Jag minns sommarloven som oändliga. Vi tillbringade dem här. Jag minns inte ens myggen, för det måste väl ha funnts mygg även när jag var liten?
Jag minns vårvintern, när vi pimplade och väntade på storfirren. Vi drack varm choklad och åt bullar. Vi grillade korv och åt godis.

Jag minns de hemliga godisgömmorna, som inte var så hemlga, för hon ville att alla skulle äta godis. På natten låg hon där i sin säng och mumsade godis utan sina tänder.

Minns när vi var i Norge, vi sov i bilen, fällde ner sätena och hade madrass.

Jag minns alla historier från förr som hon berättade, jag minns allt.

Frågan är nu, ska det för alltid vara just bara minnen? Kommer jag aldrig att få några nya minnen med henne?

Ja, så är semestern typ slut. Iaf. på måndag. Men det känns som hösten rasade in här redan nu. Kyliga vindar och reeeeeegn! Idag har varit en fin med lite kylig dag.

Jag känner mig inte färdig med ledigheten, vill åka till ett varmt land och tanka sol och värme, helst i 3 veckor! Men när mamma vinner sina mljoner så hoppas jag hon bjussar lite;)

Har verkligen inget att skriva längre. Kanske tar jag en paus.