ytterbymorsa

Japp, idag känns allt bara så bra:) Vet inte vad som hänt, eller om ens nåt HAR hänt. Men det är skönt med glada pigga dagar oxå!

Spelar inte ens någon roll att det regnar idag, och det om något brukar få mitt humör i botten. Igår var en underbar dag, sol och lagom varmt. Såklart jobbade jag, men men.... V har ju hela sommaren kvar! Hoppas jag.

I morgon börjar stortjejerna sin lägervecka i ishallen. Kommer bli långa dagar för dem, speciellt Tilda. Men jag tror dom kommer ha det så roligt! 3 timmar is, och dans och säkert massa annat rolgt runtikrng. Sedan den 30/6 har de test. Det som Tilda missade då vi var i Turkiet. Det testet som avgör om hon får vara med och tävla eller ej.... Det är dommare som kommer och bedömmer. De övriga märkena är det en av deras tränare som bedömmer. Men alla i hennes grupp hade klarat, så jag tror säkert Tilda fixar det. Om hon inte blir så nervös att hon gör helt galna saker.... Tror att även Louise kommer för göra det, hon trode det iaf. Dom är så himla duktiga! och jag är så glad att de hittat nåt de verkligen gillar att hålla på med. Känns bra. Sedan om de inte håller på med det i massa år till gör ju inget. Här och nu har de kul!

Vi har lille HO på besök. Hans mamma vlle jobba lite extra dag, så vi hämtade honom från dagis nyss. Nu leker de alla 3 där uppe. L är hos en kompis, och troligen för första gången hon cyklade själv till en kompis! Hon har alltid massa ursäkter, men idag sa jag att vill hon vara med henne får hon cykla själv, punkt. Så då gjorde hon det.

Ellen ska på disco kalas sedan i em. Och har köpt ett star wars svärd, men när vi kom hem upptäckte vi att den låter FRUKTANSVÄRT högt!! Shitt oxå.... Gillar inte att ge bort saker så låter så.... Men vi har kvittot kvar så får de själva avgöra... he he...



Imorgon ska jag jobba, så jag skulle inte bli förvånad om solen kommer fram då!

Jag kan inte begripa varför jag alltid är så himla trött på våren och sommaren? Pollen säger alla, men kan det verkligen vara så? Så fort våren är på gång, känner jag att jag kan sova hur mycket som helst. Jag börjar stänga av väckarklockan i sömnen och sova vidare, jag strörs inte av Sams slamrande i köket på morgonen, och jag är aldrig utvilad! Det är sjukt jobbigt. Jag är ju alltid morgontrött, men inte på det här viset.

Idag gick jag inte ens upp när sam åkte, barnen skötte sig själva och kom in och sa hej då när de gick. Sen sov vi vidare... Ja, Ellen sov oxå till halv nio. Hade lätt kunnat sova några timmar till.

Veckohandlat har vi gjort, handlat present till ett kalas och lite annat. Sen efter det har jag knappt gjort nåt. Hängt två maskiner tvätt. Ellen stack iväg och lekte med kompsar, Tilda blev sur och stängde in sg på rummet och Louise har inte slutat skolan än.

Imorgon är det skolavslutning! Hoppas det blir lite bättre väder af. Det blåser massor nu och är sol och moln om vartannat.


Här är tjejerna skolavslutningen -09, hittade ingen bild på förra årets? Får leta lite mer.

Louise och jag var ju och provade kläder för ett tag sedan, hon provade nån klänning, men sen sa hon att nej, hon är ingen klänningtjej. Hon ska ha korta jeansshorts och nån tuffare t-shirt på avslutningen. T ska ha en blommg klänning och nya skor. Ellen vet jag inte än, hon har ju haft sin avslutning på dagis, så hon kan väl ha nåt vi har här hemma. Problemet är ju bara att jag inte vet vem jag var med i klassrummet förra året? Tror det var Louise, och då är det Tildas tur att ha mig där. Problem blir det nästa år, då alla 3 har avslutning samtidgt.... V får klona oss helt enkelt.

Nå nå, jag svamlar mest. Har inget att gööööööra!

Jag går in på alla bloggar jag läser, nästan varje kväll. Men lika besviken blir jag nästan varje kväll oxå, för ingen skriver ju längre! Eller jodå, ibland. Kanske är det sommaren som gör det. Jag själv är ju inte heller nå vidare på att skriva. Det är liksom bara tomt och tomt och tomt.



Här är min galna unge som sent igårkväll (tror jag det var) gick upp för att låsa in sig på toa och fota sig.... Eh... jaja säger jag bara. Jag blir TOKIG på dessa kvällar numera... Det är så mycket spring ner för trappan hela kvällen. Inte förrän vid halv elva börjar lugnet. Det är på tik för sent, för sen får man inte upp dem på morgonen... Man får tjata och gapa hundra gånger. Nä, sova vid 21 tycker jag är rimligt när man är 11 och 9. Ellen somnar iaf. sött och snabbt vid halv åtta-åtta om v bara får in henne... Hon leker med sina nya kompsar dagligen nu! Så härligt när de springer mellan husen och leker. Ett stort koppel med ongar ränner fram och tillbaka. Kul har dom oxå!

Idag köpte jag mig en sån där örongrejs tll telefonen, sån där blue toth (stavning?) som man har i örat. Jag känner att jag måste ha en i bilen iaf. för jag ringer så mycket när jag åker från jobbet, ringer hem, fritids etc. och det känns inte säkert. Orka trassla upp sladden till de med sladd liksom....

Ne, inte har jag nåt mer inte att förtella.

I alla år jag minns har jag varit stark. Jag klarar mig själv liksom. Jag fixar och donar så alla ska ha det bra. Jag lyssnar när nån vill prata och har alltid gjort. Jag minns alla år jag lyssnat på kompisar som varit ledsna osv. Jag gillar att lyssna, det är inte det! Men jag då? Vem lyssnar på mig? Kanske finns det nån, men antagligen fattar jag inte det. Jag har nån slags glasmur runt mig som håller allt inne. Jag tror folk ska sticka om jag öppnar en lite liten dörr i muren.

Ibland, när livet inte är så där fint och bra som man vill, litet eller stort, så känns det som jag ska explodera. Jag bara vill vända mig till nån och prata, gråta och snyfta. Men vart vänder jag mig? Vem orkar lyssna? och klarar jag det?

Jag har många gånger skrivit på en sida på nätet, det känns lagom. Där kan man ju inte bli så himla ratad. Jo, man kan få noll svar. Men den lilla risken har jag vågat ta. Men det känns oxå fel. Jag vill inte fega och vara anonym, men jag vill inte blotta mig för halva världen. Jag vill bara ha nån, en endaste som jag kan ringa och prata, åka hem till och prata, ja vad som helst. Då när jag håller på explodera. Sedan försvinner det, jag förtränger väl. Och allt blir som vanligt.

Jag är den där starka, den som fixar allt. Den som skojar och skämtar. Den som är så duktig och stark och orkar vara själv så mycket med barnen, jobba och fixa alla aktiviteter och sånt.  Det är så på ytan iaf.

Men jag vill vara nåt annat oxå. Jag vill vara den som är bra på nåt riktigt. Den som kan skriva riktigt bra berättelser, sjunga, sy eller vad sjutton som helst. Men jag är inte speciellt bra på nåt. Jag bara är.... stark. Fast det är bara på ytan. Som sagt.