Idag kom iallafall.
Har miljoner saker att fixa idag, men jag bara sitter här. Har redan huvudvärk, och är trött. Vi ska köra hela natten.
Varför?
Man kan vara glad och ledsen samtidigt. Glad över att få se alla igen men samtidigt ledsen för att det är en av oss som fattas.
Men mommo blir nog glad när vi är samlade allihopa på samma ställe.
Ibland vill man bara inte till verkligheten...men Nina hittade en dikt, som jag tycker tröstar, hon skrev den på en tavla av flera bilder av er mommo, äh kom på att jag skrev det i min blogg ;o)
men det är sant, hon finns inom oss- så fina minnen. Blir härligt att träffa er
Tusan, kom inte min kommentar fram? Skickade via mobilen, kanske därför...
Jag lever också i min bubbla ännu, jag vill inte ta sanningen riktigt än, låssas att allt är i sin ordning, fast man nånstans i sig vet....
Sen ang. om jag kan fixa bilder, ja det kan jag gärna, men jag tror att du kan göra det själv där på samma program som jag använder mig mest av, det är bara en simpel internet sida som heter http://picnik.com Det är så otroligt okomplicerat och enkelt så du kan göra bilderna precis som du vill ha dom. Sen är det kul också. Tror du fixar det själv, men om du, mot förmodan, inte gör det så hjälper jag gärna till :)