ytterbymorsa

Inte har jag nåt att skriva om, men man får väl anstränga sig ibland dårå.

Allt känns bra här hemma, livet rullar på, och nånstans inom mig finns ett lugn. Början av terminen fick jag den där klumpen i magen, ska allt dra igång igen, stressen, aktiviteter, jobb, laga mat, tvätta, handla, ja ni vet...
Men, helt plötsligt känns allt bra! Barnen är inne i lugna perioder alla tre (peppar, peppar), och det gör nog sitt. De klarar mer och mer, och även gubben i hushållet har börjat ta mer ansvar för allt tänkande! Det är en stor lättnad. Barnen övar på att åka buss själva, Louise åkte ju helt själv till och från kören förra veckan, och vill göra det fler gånger. Allt som klarar själva blir ju en lättnad, vi hinner med mer, och slipper stressen. Stora barn är inte så farliga som jag trott!! jag har ju haft ångest då och då för att barnen växer, jag vill ha en bebis osv. Men nu känns det som att vi börjar hitta hem igen.

Ellen har fått börja på dans, och ni kan ju gissa hur lycklig hon var när dagen var kommen! Tyvärr fick jag inte vara med på hennes stora dag, för jag jobbade, men hon berättade så stolt och lyckligt om vad hon gjort.

Jag började kika i min gamla blogg igår, och ska kolla mer bilder. Väldigt kul att läsa och se måste jag säga!

Hmm... mer då? Inga nya bilder har jag tagit, väntar ännu på de härliga höstfärgerna och solen så jag kan fota. Kanske i veckan, det skulle bli fint väder!

Jag har oxå börjat spåna på biljetter.... Biljetter upp till norr. Jag VILL, jag MÅSTE upp!! Jag saknar alla så mycket, och vi ska ju inte upp till julen, så det kan ju dröja evigheter annars. Synd bara att det sablarns tåget ska vara så dyrt... Det ska ju vara billigt att åka miljövänligt, men det har inte veolia fattat. Skit veolia säger jag bara!

Äh, tänkte ta en bild från gamla bloggen, men antingen så funkar inte högerknappen på musen eller så går det inte att ta bilder därifrån. jaja, jag orkar inte mer med det,

God natt!

Ja, det känns som höst i luften. Jag har förstängt det länge, men nu är jag redo. På riktigt. Mentalt iaf. inte i klädväg..... Sånt ger mig lite halvångest, allt tar slut i affärer innan hösten ens är här. Just höstkläder är det väl bara jag som behöver, iaf. skor, men vinterkläder är det skralt med. Nåja, tids nog hittar vi nåt att ha på oss....

Jag har tänkt vara ut nånstans och fota härliga höstbilder, men det har liksom inte blivit av. Men en vacker dag kanske det händer, vem vet?



Här en bild från förra hösten, oktober -09 när mommo var på visit. Ser kallt ut, snart är vi där!

Nä, bloggtorka var ordet. God natt!

Igår somnade Ellen i min famn i soffan. Myyys! Jag la henne i vår säng, annars vill hon ju helst sova i egen säng i sitt eget rum. Ja, hon kommer ju vanligtvis på natten och kryper ner hos oss, men somna i sin säng vill hon, oftast. Detta TROTS att vi inte introducerat henne i egen säng, TROTS att vi inte övat eller kört nån metod för att få henne att sova själv. Jag läste ett så bra stycke idag på forumet sjalbarn:

Kommer jag/du inte att "skämma bort" mitt barn och göra honom/henne beroende av mig/dig?

"Tänk dig att du är törstig.

Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.

Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.

Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer.”

Barn kan ALDRIG få för mycket närhet!

Ja, iaf. när jag sedan la mig vid min lilla tjej, som för överigt verkligen börjar bli stor (!) så tänkte jag, kommer jag någonsin vänja mig vid att inte ha henne i vår säng? Förmodligen gör jag väl det, men det finns verkligen inget mysigare än att krypa ner bland långa ben, varma barnkroppar och snusande små flickor. Det finns verkligen inte det! Det är snart 2 år sedan som hon själv ville ha en säng i sitt rum, och sedan dess har hon i princip alltid somnat där. Men saknaden för mig är stor! Sam har vant sig, och tycker det är lagom att hon kommer på natten, men inte jag. Om hon sover länge/hela natten i sin säng, så vaknar jag och undrar vart sjutton hon är.

Jag vill inte be henne somna i vår säng heller, för det är ju lite att säga att det hon valde är fel. Visst frågar jag ibland om hon vill somna där, och ibland frågar hon själv. Men jag vill ju helst ha henne där alltid!



Här vilar min prinsessa i sin egen fina prinsessäng! <3

Helst skulle jag vilja ha en jättesäng, så även stortjejerna fick plats!