Ellen, karamellen från fjällen....
Ja, så kallade en ursöt liten kille på dagis min fina Ellen. Han går i skolan nu. Nu är det bara jag som säger så ibland, men då säger hon bestämt att jag inte får säga så. Bara lille killen får säga så gissar jag. Ellen och killen var ihop ett tag. Sen gjorde han slut.
Ellen fyller 5 år imorgon. Hon är ingen bebis längre! För precis 5 år sedan var jag så himla less, jag hade en mage stor som ett hus, och en rumpa ännu större. Minst som ett höghus. Jag var less, jag vlle ha ut bebisen där inne!
Hade lte småvärkar, mest som molvärk, men det hade jag ju haft en vecka redan. Under natten sov jag dåligt, hade små värkar då och då. Men när jag vaknade på morgonen var de borta. all ilska och besvikelse städade jag toan, åt frukost och sen tog vi en provrunda runt kvarteret. Det gick bra, lite molvärk då och då. VI åkte till fästningen och gick på julmarknad. När vi var färdiga kände jag att NU måste vi gå hem. Precis nedanför fästningen kom första rktiga värken. Fick stanna upp och andas lite. Nästa kom i bilen och sen var det igång. Hem snabbt, barnen fick lunch, farmorn ringdes, men hon svarade ej. Grannen ringdes, barnen fick åka dit. Sen i ilfart till sjukhuset, barnmorskan såg att det var dax snart och vi slapp undersökningsrum. Jag kastade av mig alla kläder redan i gången och sen tog det inte lång tid innan det blev kaos. Massa folk kom in, hjärtljuden sjönk rejält, jag fick panik. Bebis kom ut, vit och lealös, inte ett ljud. Bebis försvann, och jag grät. Min bebis!!
Gissningsvis gick det bara några minuter innan hon kom till mig, levande och fin, men det kändes som evigheter. Fina älskade Ellen, tänk om det inte gått väl??
Imorgon, då blir det paket och kramar. Ballonger och sång. Ellen ska själv på en kompis kalas, hennes kalas är på söndag.
Lilla skruttan somnade innan 19 i fåtöljen. Innan barda och allt! Gissningsvis kommer hon vakna tiiidigt och firandet blir i vår säng. Tilda har gjort chokladpudding som hon ska bjuda på till frukost! Kanske kan jag styra det till att bli efter frukost.... vi får se.
GRATTIS min älskade lilla unge! <3
Ellen fyller 5 år imorgon. Hon är ingen bebis längre! För precis 5 år sedan var jag så himla less, jag hade en mage stor som ett hus, och en rumpa ännu större. Minst som ett höghus. Jag var less, jag vlle ha ut bebisen där inne!
Hade lte småvärkar, mest som molvärk, men det hade jag ju haft en vecka redan. Under natten sov jag dåligt, hade små värkar då och då. Men när jag vaknade på morgonen var de borta. all ilska och besvikelse städade jag toan, åt frukost och sen tog vi en provrunda runt kvarteret. Det gick bra, lite molvärk då och då. VI åkte till fästningen och gick på julmarknad. När vi var färdiga kände jag att NU måste vi gå hem. Precis nedanför fästningen kom första rktiga värken. Fick stanna upp och andas lite. Nästa kom i bilen och sen var det igång. Hem snabbt, barnen fick lunch, farmorn ringdes, men hon svarade ej. Grannen ringdes, barnen fick åka dit. Sen i ilfart till sjukhuset, barnmorskan såg att det var dax snart och vi slapp undersökningsrum. Jag kastade av mig alla kläder redan i gången och sen tog det inte lång tid innan det blev kaos. Massa folk kom in, hjärtljuden sjönk rejält, jag fick panik. Bebis kom ut, vit och lealös, inte ett ljud. Bebis försvann, och jag grät. Min bebis!!
Gissningsvis gick det bara några minuter innan hon kom till mig, levande och fin, men det kändes som evigheter. Fina älskade Ellen, tänk om det inte gått väl??
Imorgon, då blir det paket och kramar. Ballonger och sång. Ellen ska själv på en kompis kalas, hennes kalas är på söndag.
Lilla skruttan somnade innan 19 i fåtöljen. Innan barda och allt! Gissningsvis kommer hon vakna tiiidigt och firandet blir i vår säng. Tilda har gjort chokladpudding som hon ska bjuda på till frukost! Kanske kan jag styra det till att bli efter frukost.... vi får se.
GRATTIS min älskade lilla unge! <3
