ytterbymorsa

Pratade med en mamma som har två små barn, om hur jobbigt det är att ha två barn så tätt ibland. Då började jag tänka tillbaka på den tiden då Louise och Tilda var små. Det var jobbigt! Men nu, när dom är större, så kommer jag ju inte ihåg att det var jobbigt... Minns bara hur söta dom var, hur roligt vi hade på öppnis dagarna i ända osv. Men när jag börjar tänka ordentligt så minns jag en stressad mamma som släpade på barnen för dom inte ville gå, inte åka vagn, inte sova, de bråkade, inte äta, inte gå hem osv. Hur svettig jag var efter brottningsmatcherna med kläderna och att försöka ta sig hem med två trötta barn... He he... Man glömmer ju faktiskt! Och så Ellen då! Hennes maratonamningar nätterna igenom, hur jag ibland mitt i natten väckte sam och var så arg och ledsen för att han inte gjorde nåt... Fast han kunde ju inte göra nåt, för det var bara mamma som dög. Nu pratar jag inte en nyfödd lite bebbe, nä, en envis och galen tvååring som skrek i högan sky om hon inte fick ississe... Jag minns att jag nog en eller kanske tom. två gånger tänkte att NU ska jag göra nåt åt våra nätter på allvar alltså, inte de där gångerna när jag var påväg att kasta ut henne genom fönstret eller själv hoppa ut, nej, utan de gångerna jag var fast besluten att nu skulle vi sluta amma på natten. JO, pyttsan... Jag orkade i några nätter max, sen låg vi där nätterna igenom ändå. Tills en vacker dag då hon själv började sova längre och längre. Ja, att hon då var över 3 år kanske ingen vill höra, men så var det. Numera kommer hon i princip varje natt ner och lägger sig hos oss. Nu är det bara mysigt!

Jaja, nog om detta. Fast jag vet nog inte så mycket mer, än att vissa människor är krokade. Har läst en puckomänniskas blogg... Suck.... Vissa ska inte ha barn, även om dom inte är riktiga skitföräldrar som slår sina barn. Jaja, och nänä, jag är inte perfekt heller. Det finns en monstermamma inom mig oxå. Jag gillar henne inte, men hon dyker upp här då och då..

Snart fyller ett av mina mosterbarn år! 8 hela år.

God natt.