Tilda den Vilda anländer...
Livet med Louise var rätt harmoniskt. Men längtan efter ett syskon var påtaglig när Louises ettårsdag närmade sig. Och vips, två veckor efter hennes ettårsdag testade jag positivt!! Var så glad, men oxå väääldigt nervös. Kunde man orka med ett barn till?? Kunde det gå bra en gång till?? Hade man så mycket kärlek, så det räckte till två??? Frågorna var många.
Graviditeten var jobbig. Jag mådde illa vecka efter vecka. var så trött och ville bara sova. Lilla Louise fick ligga bredvid mig i sängen på orgonen och titta på teletubbies... Det enda program hon gillade. Jag sooov.... Jag sov middag med henne, från ett tiden tills Sam kom hem från jobbet halv fem... Då väckte han oss. Vi sov och sov....
Någonstans inom mig trode jag att denna nya lilla bebis oxå skulle komma två veckor innan bf. Men icke. Bebis trivdes i magen. Jag var nästan lika säker denna gången att det var en tjej, vår Matilda....
4 dagar innan bf. var vi hos svärmor och år middag. Jag kände mig mycket trött, och magen spände. Gjorde inte ont, men det var nog sammandragningar.
Vid 22 låg vi och tittade på TV, och jag kände hur magen blev hård då och då, rätt oregelbundet. Kände ändå någon slags pirr i kroppen. Snart snart....
Vi gick och la oss. Sam somnade snabbt som vanligt, men jag hade svårt att somna. Låg och tittade på TV i sängen. Det var bara skit, men jag tänkte att jag skulle somna då. Men nejdå, låg klarvaken och kände på magen. Vid halv två fick jag en värk!! En kvart senare en till... Jag gick upp och packade det sista i väskan och åt lite. Nån värk till kom, och jag bestämde mig för att ringa BB. jag var välkommen när jag ville, hon hörde på mig när jag fick värk att det var riktiga värkar. Fick andas mig igenom dem. Tänkte ändå att det nog tar ett tag innan vi ska åka in. Men så fort jag lagt på luren satte det igång med full fart... Sam ringde sin mamma, och först sa han att hon skulle ta det lugnt innan hon kom, men innan han avslutade såg han att det var bråttom. Vid halv fyra kom hon, jag satt och skakde på en pall i hallen, ville bara åka in NU!! Värkarna kom tätt, och jag fick hjälp att ta mig ut och ner för trapporna.
Bilresan var hemsk till en början. Sen helt plötsligt lugnande det ner sig, och jag tänkte att nu stannar det av, och vi får åka hem. Men när vi väl var framme och jag klev ur bilen kände jag att det var allvar. Jag fick stå pusta och frusta utanför förlossningen medans sam parkerade bilen. Minns att jag tänkte att det var pinsamt, för det gick några folk förbi.
Vi ringde på klockan och inväntade sköterskorna. Jag fick stanna efter bara några steg och andas mig igenom värkar, det v ar skitjobbigt att ta sig till förlossningen! När vi mötte barnmorskorna i dörren, såg de att det inte var tal om något undersökningsrum eller ctg. Det var förlossningssalen direkt. hann träffa min gamla barnmorska som jag hade med Louise på MVC och hon sa att hon skulle komma och titta vad det blev innan hon åkte hem, Jag frågade när hon slutade, sju sa hon. ha ha tror du jag fått barn så snabbt sa jag. Jodå, det trode hon. Jag tror klockan var vid fem då.
Lustgas direkt efter att ha kastat av mig kläderna på väg in i rummet. Hjälpte okej, och jag var inne i dimman igen. Älskade lustgas....
Ville ha eda, men de sa att det var försent, och vips kände jag att nu kommer bebis. Plopp sa det, och så sa barnmorskan, nu kommer han.... HAN sa jag, det är väl ingen pojke?? Nä, det vet jag inte sa hon då. Och när vi kikade, så visst var det en tjej!! En svarthårig liten knubbis. Kinderna var mjuka, och näsan en liten plutt. Ögonen såg ut som en kines ögon. Och munnen så liten och plutig. Hon hade mindre hår än Louise, men ändå mycket. Sam grät, och jag med. Fattade inte att det faktiskt var över redan!! lite mer än fyra timmar efter första värken! Där låg vi nu, lyckliga med ännu ett litet knyte. Louises lillasyster!! Vi ville genast ringa och berätta, men vi valde att vänta lite. Antagligen låg de och sov ännu. Klockan var ju 06.12 när hon kom.
Vår lilla skrutta, vårt andra barn. Inte heller detta var någon Matilda...
Sam åkte hem på förmiddagen, hem till Louise. Vi vilade på förmiddagen, men somna kunde jag inte. Längtan efter Louise var stor, och när hon sedan kom för att hälsa på blev jag chockad!! hade hon vuxit sedan igår??? Så där stor var hon väl inte igår?? Hon såg ut som en jätte.... Hon var speedad och uppspelt. Men gav lillasyster en present som vi handlat tillsammans.
Första natten skrek bebisen bara. jag var verkligen trött, hade ju inte sovit natten innan, och inget på dagen. Jag bar och ammade, bar och ammade. Så fort vi la oss i sängen, så skrek hon. Tårarna rann på mig, tänkte att nu fick jag en sån bebis som skriker i flera månader. jag som varit så bortskämd med att sova på nätterna sen läääänge.... Jag ringde tillslut på barnmorskan och grät. Barnmorskan tog bebisen, la henne under mitt täcke på min mage, stoppade täcket rätt hårt runt om oss och under madrassen så hon inte skulle trilla ner. Sen bad hon mig stoppa lillfingret i munnen på bebisen. Sen sov vi i några timmar!!
Den första tiden med nya bebisen var rätt tuff. Louise var väldigt svartsjuk, och det var endel gnissel. Men det var underbart härligt oxå! Lilla Tilda som hon fick heta var oxå rätt duktig på att sova, och glad och nöjd var hon mest.
Vi hade två fina frisk döttrar!! Kunde livet vara bättre??
Vår Tilda Vilda, som senare skulle visa sig förtjäna namnet väl... Tilda Vilda, det är så hon skulle heta! Hon var och är verkligen en vilde! Högt och lågt, överallt ingenstans. Det är Tilda det.
Underbart vacker, med sina bruna rådjursögon kan hon få det hon vill av vem som helst... Hon tar livet med en klackspark, och vet vad hon vill. Hon tappar öronen flera gånger per dag, och man vet aldrig vart man har henne. Hon kan hitta på precis vad som helst...
Hon är kramig som få, och törstar efter närhet ständigt. Hittar hon en famn som vill kramas, då tar hon den chansen. Ja, hos dem hon känner förståss. Hon är stark som en oxe, med en kropp som en idrottares! Muskler överallt, och rutor på magen. Hon är seg och oövervinnelig! Vår älskade lilla Tilda!!
Graviditeten var jobbig. Jag mådde illa vecka efter vecka. var så trött och ville bara sova. Lilla Louise fick ligga bredvid mig i sängen på orgonen och titta på teletubbies... Det enda program hon gillade. Jag sooov.... Jag sov middag med henne, från ett tiden tills Sam kom hem från jobbet halv fem... Då väckte han oss. Vi sov och sov....
Någonstans inom mig trode jag att denna nya lilla bebis oxå skulle komma två veckor innan bf. Men icke. Bebis trivdes i magen. Jag var nästan lika säker denna gången att det var en tjej, vår Matilda....
4 dagar innan bf. var vi hos svärmor och år middag. Jag kände mig mycket trött, och magen spände. Gjorde inte ont, men det var nog sammandragningar.
Vid 22 låg vi och tittade på TV, och jag kände hur magen blev hård då och då, rätt oregelbundet. Kände ändå någon slags pirr i kroppen. Snart snart....
Vi gick och la oss. Sam somnade snabbt som vanligt, men jag hade svårt att somna. Låg och tittade på TV i sängen. Det var bara skit, men jag tänkte att jag skulle somna då. Men nejdå, låg klarvaken och kände på magen. Vid halv två fick jag en värk!! En kvart senare en till... Jag gick upp och packade det sista i väskan och åt lite. Nån värk till kom, och jag bestämde mig för att ringa BB. jag var välkommen när jag ville, hon hörde på mig när jag fick värk att det var riktiga värkar. Fick andas mig igenom dem. Tänkte ändå att det nog tar ett tag innan vi ska åka in. Men så fort jag lagt på luren satte det igång med full fart... Sam ringde sin mamma, och först sa han att hon skulle ta det lugnt innan hon kom, men innan han avslutade såg han att det var bråttom. Vid halv fyra kom hon, jag satt och skakde på en pall i hallen, ville bara åka in NU!! Värkarna kom tätt, och jag fick hjälp att ta mig ut och ner för trapporna.
Bilresan var hemsk till en början. Sen helt plötsligt lugnande det ner sig, och jag tänkte att nu stannar det av, och vi får åka hem. Men när vi väl var framme och jag klev ur bilen kände jag att det var allvar. Jag fick stå pusta och frusta utanför förlossningen medans sam parkerade bilen. Minns att jag tänkte att det var pinsamt, för det gick några folk förbi.
Vi ringde på klockan och inväntade sköterskorna. Jag fick stanna efter bara några steg och andas mig igenom värkar, det v ar skitjobbigt att ta sig till förlossningen! När vi mötte barnmorskorna i dörren, såg de att det inte var tal om något undersökningsrum eller ctg. Det var förlossningssalen direkt. hann träffa min gamla barnmorska som jag hade med Louise på MVC och hon sa att hon skulle komma och titta vad det blev innan hon åkte hem, Jag frågade när hon slutade, sju sa hon. ha ha tror du jag fått barn så snabbt sa jag. Jodå, det trode hon. Jag tror klockan var vid fem då.
Lustgas direkt efter att ha kastat av mig kläderna på väg in i rummet. Hjälpte okej, och jag var inne i dimman igen. Älskade lustgas....
Ville ha eda, men de sa att det var försent, och vips kände jag att nu kommer bebis. Plopp sa det, och så sa barnmorskan, nu kommer han.... HAN sa jag, det är väl ingen pojke?? Nä, det vet jag inte sa hon då. Och när vi kikade, så visst var det en tjej!! En svarthårig liten knubbis. Kinderna var mjuka, och näsan en liten plutt. Ögonen såg ut som en kines ögon. Och munnen så liten och plutig. Hon hade mindre hår än Louise, men ändå mycket. Sam grät, och jag med. Fattade inte att det faktiskt var över redan!! lite mer än fyra timmar efter första värken! Där låg vi nu, lyckliga med ännu ett litet knyte. Louises lillasyster!! Vi ville genast ringa och berätta, men vi valde att vänta lite. Antagligen låg de och sov ännu. Klockan var ju 06.12 när hon kom.
Vår lilla skrutta, vårt andra barn. Inte heller detta var någon Matilda...
Sam åkte hem på förmiddagen, hem till Louise. Vi vilade på förmiddagen, men somna kunde jag inte. Längtan efter Louise var stor, och när hon sedan kom för att hälsa på blev jag chockad!! hade hon vuxit sedan igår??? Så där stor var hon väl inte igår?? Hon såg ut som en jätte.... Hon var speedad och uppspelt. Men gav lillasyster en present som vi handlat tillsammans.
Första natten skrek bebisen bara. jag var verkligen trött, hade ju inte sovit natten innan, och inget på dagen. Jag bar och ammade, bar och ammade. Så fort vi la oss i sängen, så skrek hon. Tårarna rann på mig, tänkte att nu fick jag en sån bebis som skriker i flera månader. jag som varit så bortskämd med att sova på nätterna sen läääänge.... Jag ringde tillslut på barnmorskan och grät. Barnmorskan tog bebisen, la henne under mitt täcke på min mage, stoppade täcket rätt hårt runt om oss och under madrassen så hon inte skulle trilla ner. Sen bad hon mig stoppa lillfingret i munnen på bebisen. Sen sov vi i några timmar!!
Den första tiden med nya bebisen var rätt tuff. Louise var väldigt svartsjuk, och det var endel gnissel. Men det var underbart härligt oxå! Lilla Tilda som hon fick heta var oxå rätt duktig på att sova, och glad och nöjd var hon mest.
Vi hade två fina frisk döttrar!! Kunde livet vara bättre??
Vår Tilda Vilda, som senare skulle visa sig förtjäna namnet väl... Tilda Vilda, det är så hon skulle heta! Hon var och är verkligen en vilde! Högt och lågt, överallt ingenstans. Det är Tilda det.
Underbart vacker, med sina bruna rådjursögon kan hon få det hon vill av vem som helst... Hon tar livet med en klackspark, och vet vad hon vill. Hon tappar öronen flera gånger per dag, och man vet aldrig vart man har henne. Hon kan hitta på precis vad som helst...
Hon är kramig som få, och törstar efter närhet ständigt. Hittar hon en famn som vill kramas, då tar hon den chansen. Ja, hos dem hon känner förståss. Hon är stark som en oxe, med en kropp som en idrottares! Muskler överallt, och rutor på magen. Hon är seg och oövervinnelig! Vår älskade lilla Tilda!!
